Klåfingriga politiker med gudkomplex försöker punktstyra ekonomin

Centralplanerare vill kontrollera marknadspriserna på allt från olja till aktier för att cementera status quo och sin egen makt.

Centralplanerare försöker kontrollera marknadspriserna på allt från olja till aktier för att cementera status quo och sin egen makt. När verkligheten gör sig påmind som nu fördubblar de sina ansträngningar. Vad dessa politiker missar är att pengar är ett finstämt och sårbart komplext system som ingen förstår till fullo. Pengar gör sig därför bäst ifred, där de organiskt anpassar sig till rådande tekniknivå, samhällssystem och individuella preferenser.

Garderobskommunisterna på Fed och ECB kan förstås inte i längden effektivt styra biljoner värdeutbyten mellan främlingar som vuxit fram i en känslig balans. Tyvärr hindrar det inte Stefan Ingves eller Jerome Powell att försöka, med allt mer desperata och snarast löjeväckande åtgärder som negativ ränta eller biljoner dollar i “QE”. Resultatet blir en volatil dragkamp med exponentiellt ökande krafter på båda sidor.

Den reella ekonomin behöver pålitliga pengar för att effektivt koordinera värdeutbyten. Stabila pengar var en förutsättning för den industriella revolutionen. När pengar funkar kan vi förlita oss på att andra ger oss vad vi behöver i utbyte mot vad vi själva än är relativt bäst på att göra, men pengar kan gå sönder av emergenta fenomen som inflation och deflation grundade i oförutsägbar gruppsykologi.

De kan inte styras mer än vädret kan, eller en amatör kan undvika att förvärra en sladd med bilen. Klåfingriga politiker med gudkomplex gör ändå självsäkert allt större rattutslag, vilket gör den reala ekonomin mindre effektiv och skulderna högre. Optimism förbyts till pessimism när förhoppningar om tillväxt och välstånd tillintetgörs. Ekonomiska aktörer springer då lite långsammare, jobbar lite mindre, prioriterar andra saker än förr. Mindre produceras – och osynkat med efterfrågan. Men skulderna är kvar.

Priser kan ändå hållas höga om centralbankerna köper, men produktionen lever sitt eget liv. Pengar utan förankring i ekonomin riskerar att landa i en pris- och lönespiral samt motsvarande höga räntor, men oftast först en skulddeflation med galopperande kreditförluster.

I Q1 redovisade de stora nordiska bankerna, förutom SHB, redan kraftigt stigande kreditförluster, men det var förstås bara början. Coronakrisen hade ju inte startat i mars. Bankerna kommer inte gå omkull; de räddas av staten. Men rekapitaliseringen kan praktiskt sett radera ut nuvarande aktievärde. Det är egentligen redan uppätet av kundernas framtida oförmåga att serva skulder med minskade intäkter.

Man kan låtsas ett tag, men till slut måste någon ta den reala kostnaden. Marknaden ignorerade signalerna i Q1-rapporterna – som ju aldrig skulle bli särskilt svaga, men de kommande kvartalen blir inte lika lätta att svälja. Du kan köpa dyra tillgångar i hopp om att Fed köper ännu dyrare, eller ställa dig utanför och vänta. Lämna deras pengar i fred när de inte gör det. Då är guld ditt minst dåliga alternativ.

Finanskursen 2020

Presenteras av Mikael Syding

*Lär dig grunderna av värdeinvestering och hitta billiga företag

*Samla dina investeringsidéer och gå igenom dem systematiskt

*Förstå den mänskliga faktorn: Självkännedom, psykologi och risk