Vad är en Crack-Up Boom?
När Penningtryckandet når en kritisk massa och skapar en kollaps
Crack-up Boom är ett uttryck från ekonomen Ludwig von Mises.
En Crack-up Boom inträffar när det trycks för mycket pengar och det skapar kaos i samhället, för den excessiva penningmängden inte vet var den ska ta vägen.
Crack-up Boom
När tryckpressarna går varma hos världens centralbanker blir kontanter en mindre attraktiv tillgång.
I en sådan ”crack-up boom”-miljö kan man välja att ”springa med momentumflocken” på aktiemarknaden, eller lägga sina pengar i reala värden – som gruvor och industriråvaror.
Fler och fler anser successivt att det är tid på aktiemarknaden som är nyckeln till framgång, medan värdet i kontanternas optionalitet är ointressant. TINA = “Det finns inga alternativ till aktier”. Och när akuta statsbudgetproblem plåstras över med nytryckta pengar måste jag ge TINA-flocken rätt.
Anhängarna inte bara anser utan faktiskt inser att torrt krut, en kassareserv för att hantera oförutsedda kostnader eller plötsliga fyndköpslägen, inte har något positivt värde när mängden fiatpengar inflateras till och med snabbare än aktiemarknadens historiska ökningstakt.
I USA har investeringsgeniet Dave Portnoy insiktsfullt noterat att “Stonks only go up!”. Ja det gör de. Det är typiskt för en crack-up boom då allt med ett underliggande värde och potential till värdeskapande och avkastning lockar mer än döda sedlar.
Eftersom dollarns värde den senaste tiden spätts ut med 25 procent per år förstår jag att man hellre köper aktier till vilket pris som helst än sitter på kontanter vars köpkraft snabbt eroderas.
Vad är en crack-up boom? Det är när en svag ekonomi möts med överdrivna monetära stimulanser. När mer pengar jagar färre varor ökar förväntningarna om stigande priser, vilket driver på tillgångspriser och konsumentpriser i accelererande takt tills förtroendet för valutan blir så lågt att den måste bytas ut.
I en sådan miljö kan man springa med momentumflocken på aktiemarknaden och hoppas på det bästa, eller så kan man rikta in sig på “reala” värden, saker som behåller sin köpkraft för att de ingår i samhällets funktion.
Vi måste ha trä, cement och stål för att bygga hus. Vi måste ha mark att ställa husen på. Vi måste ha metaller till våra fordon, elektriska motorer och elektronikprylar och vi måste ha (ren) energi för att ge kraft åt tillverkning och transporter.
Den senaste tiden har jag kompletterat mina investeringar i silver, guld- och guldgruvor med koppar, nickel och uran. Jag har fokuserat på royaltyföretag i Kanada. Det ger mest operationell hävstång om råvarupriserna går över en viss nivå. Även uran.
För den hemmakära finns i stället lite mindre högoktaniga bolag i sektorn som till exempel. SSAB (årsrapport 29/1), Boliden (12/2), Sandvik (rapporterade 21/1), Atlas Copco (29/1), Lundin Energy (28/1) och Lundin Mining (25/2).
Jag är knappast först eller ensam om att uppmärksamma industriråvaror eller gruvrelaterade aktier. Men jag menar att vi befinner oss mycket tidigt i vad jag tror över tid blir en massiv rotation från hajpade högmultipelföretag till realtillgångar inom metaller, energi och gruvor.
Särskilt Boliden ser intressant positionerat ut och är heller inte alls dyrt om man har en positiv syn på metallpriser. Dessutom hinner man läsa på noga eftersom årsrapporten kommer först om några veckor, till skillnad från de flesta av de övriga som rapporterar redan den här veckan.
Finanskursen 2021