En krönika om relativvärderingar och trender
Relativvärdering kan vara en genväg till att hitta undervärderade och opopulära tillgångar
Är det på riktigt så att ju svagare ekonomi desto mer motiverat med höga börskurser? Finansmarknaderna är som ett stort kantat fat med vatten på. Kanterna hindrar likviditeten från att försvinna från systemet, och alla pengar måste vara någonstans.
En positiv utveckling inom ett visst område drar till sig mer likviditet och får fatet att tippa ditåt. En trend utvecklas till en välgrundad boom och snart en bred hajp, och kanske till slut en bubbla.
Riktigt tydliga bubblor och krascher är inte jättevanliga, men relativa felprissättningar existerar alltid.
När likviditet driver mer likviditet inom ett område dräneras andra.
Runt millennieskiftet blev t.ex “internetaktier” övervärderade, medan “old economy” undervärderade. Det sannolika värdeskapandet för till exempel ett byggbolag i förhållande till priset på aktierna var då mycket högre än för en kassaslukande internetbyrå som bytte reklam med sina branschlikar på lika påhittade som uppblåsta prisnivåer. Framfab banade mer vägen för löjligt höga värderingsmultiplar än de gjorde tekniskt eller ekonomiskt.
Relativvärdering (mellan tillgångsklasser) är intressant för det finns alltid något som är överhajpat
Hur ligger fatet just nu? Det är i alla fall mer vatten än någonsin på det, och mindre ekonomi än på länge. Världshandeln var redan svag 2019 och nu har den snarast kollapsat. Och USA:s BNP föll med fem procent i årstakt i redan Q1, innan man stängde ner ekonomin på allvar.
För andra kvartalet ligger prognoserna kring 30 procents kontraktion i årstakt. Det är en överdrift i sig, och mest irrelevant matematisk kuriosa, men det är i alla fall inte en stark tillväxt vi är med om.
Nej, tvärtom har vi tagit en ansträngd och känslig global ekonomi och geopolitiskt läge, och skakat om den med 40 miljoner nya arbetslösa bara i USA, instängda och frustrerade medborgare i hela världen, samt totalitära regeringsmanifestationer.
Vår sköna nya värld som var så lovande, med big data och drönarövervakningar, har nu både shaken baby syndrome och tydliga tecken på crackberoende.
Ska vi ge det ännu mer skulder och medborgarlön eller tough love? Kommer det falla i deflationskoma eller slå vilt omkring sig? Ekonomin är körd oavsett. Men, det påverkar ju inte mängden pengar eller tillgången på investerbara tillgångar. Tvärtom. Ju mindre ekonomi, desto mer pengar över som måste vara någonstans.
Dessutom sprutas det på mer som aldrig förr, just på grund av att piskan inte biter på en död häst. Frågan är bara vart pengarna är på väg nu, inom en rimligt investerbar tidshorisont.
Det verkar som om aktier är den enda populära klubben i stan tills vidare, bland annat för att guld och kryptovalutor är så små tillgångsklasser att de stora förvaltarna knappt tycker det är någon idé att vikta om sig i stor skala.
Så ligg kvar i dina prenumerationsmodeller och högutdelare, men försök ändå att leta dig bort från Faang-hajpen och hitta de bortglömda aktierna som inte är med i massa ETF:er och fräsiga index. Kom bara ihåg att den enda gratislunchen på marknaden är diversifiering.
Bara att t.ex. alltid ha 15 procent i guld, rebalanserat årligen, har gett högre avkastning till signifikant lägre risk än enbart aktier. Och om alla ska ha 15 procent guld, ja då måste priset också femfaldigas härifrån relativt aktier och obligationer. Så då kanske det är läge att ha så mycket som 25 procent ett tag…