Finanskursen 2020

Thomas Rowe Price bakgrund

Thomas Rowe Price startade sin egen investeringsfirma när han var 40 år gammal.

Han började sin karriär som en kemist/vetenskapsman, men bytte spår efter några år, då han märkte att han hade mer talang för att investera.

Mellan 30-40 jobbade han på tre olika finansiella företag och under tiden skapade han sin egen investeringsfilosofi. När han sedan startade sin egen firma, var en tydlig differientieringsfaktor att de inte skulle ha kommission; de skulle ej sälja in företag kortsiktigt, utan de skulle äga företag som växte på lång sikt och ta en procentenhet från assets under management (AUM). Denna affärsmodell är idag vanlig bland investmentbolag och hedgefonder.

Thomas Rowe Price strategier för värdeinvestering

Thomas Rowe Price var som sagt grundaren av tillväxtinvesteringar. Han definierade detta som ett företag vars omsättning och vinst per aktie steg från högcykel till högcykel.

Några av hans främsta riktlinjer var:

• Undvik företag i mättade branscher
• Undvik särskilt företag i mättade branscher med höga fasta kostnader
• Håll dig till ledare inom snabbt växande branscher
• Tillväxt bör oftast definieras som ökande omsättning (försäljning) och ökande vinster
• Två sätt att hitta tillväxtbolag: (1) identifiera områden som växer fortare än andra, (2) hitta de bästa bolagen inom de områdena
• Företag ska gärna sakna konkurrens
• Branschen ska vara långt från att bli lagstiftad från myndigheter
• Kolla på P/S-tal och omsättning som ändrar sig snabbt från år till år
• Cykliska företag kommer gå upp och ned mest av alla, men eftersom de oftast är svårförutsägbara, bör du sätta premium på företag med liknande affärsmodeller som är stabila

Före sin tid?

Liksom många andra kända värdeinvesterare var Thomas Rowe Price kanske för tidig med att se var marknaden skulle gå.

Han slutade tro på growth stocks (investeringskategorin som han själv skapat) vid 1965, då han ansåg att det blivit för populärt. Rowe ansåg att de framtida förväntningarna på tillväxtsbolagen var för stora, och att de ej skulle kunna nå upp till dem. Därför bytte han fokus till ädelmetaller och fastigheter istället.

Nästan 10 år senare, 1974, efter en krasch, återvände han till tillväxtaktier igen.

Han hade rätt om den underliggande situationen, men var kanske för tidig. Visserligen tjänade han inte lika mycket som han gjorde tidigare, men å andra sidan förlorade han inga pengar när kraschen kom och andra (inklusive hans tidigare företag) tog en stor smäll.

Läs vidare: Om strategierna från andra kända värdeinvesterare.