Finanskursen 2019

Vad är kreditcykeln?

Kreditcykeln (Credit Cycle, på engelska) förklarar hur det ekonomiska klimatet ändras till följd av att räntan och penningmängden förändras. Det kan ses som en uppåtgående spiral, eller en förstärkande feedback loop, som fortsätter och fortsätter och fortsätter, tills den plötsligt går för långt och sedan tvingas vända åt andra hållet.

Såhär kan man förklara kreditcykeln kort: (1) Riksbanken sänker reporäntan, vilket innebär att det blir billigare för banker att låna kapital, och sedan låna ut det till företag och konsumenter. (2) Detta leder till att fler lån ges ut och penningmängden utökas. (3) När det finns mer pengar i omlopp i ekonomin, leder det till en mängd olika saker; exempelvis (4) att folk spenderar mer och priser går upp, särskilt på sådant som alla måste ha, som lägenheter och fastigheter. Och det överflödiga kapitalet söker sig även till investeringar, vilket leder till att (a) aktier och andra värdepapper pressas uppåt och (b) fler företagsidéer finansieras. Och så genomgår vi en högkonjunktur.

Men allt som går upp måste förr eller senare gå ned.

Och så får vi en korrektion (där bubblor spricker och värdepapper hittar tillbaka till rimliga priser), och sedan, eventuellt en lågkonjuktur.

Såhär ser händelseförloppet ut i korthet, som fortsättning på ovanstående: (5) Som följd på en lång period av låga räntor och enkla lån, blir diverse tillgångar (från bostäder till aktier) extremt övervärderade och dessutom finansieras många dumma och osunda företagsidéer. Plötsligt har ekonomin (eller åtminstone tillräckligt många olika branscher) nått en slags kritisk massa. Vilket leder till (6) en korrektion, där stora mängder kapital försvinner i tomma intet och (historiskt sett) räntan höjs. Sedan (7) blir det plötsligt svårare för folk att ta lån och färre företagsidéer finansieras, överhuvudtaget, även om de är sunda. För nu är folk rädda att förlora sina pengar och känner sig defensiva inför framtiden. Detta är motsatsen till Förmögenhetseffekten, som inträffar när högkonjunkturen står på sin topp.

Några av innebörderna när tillgången av kapital är hög och räntorna är låga:

• Folk och företag känner sig allmänt rika och optimistiskt lagda inför framtiden; fokus läggs på allt som går bra
• För mycket (oförtjänt) kapital leder till en systematisk felallokering, där folk tar dumdristiga risker i förhoppningen att tjäna mer än sin granne.
• När kapital flödar till dumma idéer, går det dåligt.
• När kapital är lättillgängligt, skyndar sig investerare i att hoppa på osunda/riskabla idéer utan felmarginal och med oförutsägbara kassaflöden.
• När ingen längre bryr sig om risker, tar alla plötsligt monumentala risker, och värderingar höjer sig mot skyarna.
• Ingen orkar kolla värderingsmått eller tänka saken över, för det finns alltid någon dummare som man kan sälja till.

• Värderingsmått tas på allvar, och, även om de kan verka låga, vågar få investera — bara för att andra inte gör det. Motsatsen till Förmögenhetseffekten.
  
• Lånekrav skärps till och folk tvingas spara ihop pengar för att spendera eller investera
• Folk och företag känner sig allmänt fattiga och negativt lagda inför framtiden; fokus läggs på att klara sig
• Färre företagsidéer finansieras
• Få risker tas, i största allmänhet

Kreditcykelns innebörd på fastighetsmarknaden och din bostad:

Från vårt inlägg och avsnitt om “Bostadskval“.

Slutord:

Det är viktigt att känna till kreditcykeln och dess innebörd, för det påverkar hela det ekonomiska systemet. Inklusive aktiemarknaden, obligationsmarknaden och bostadsmarknaden.

När räntorna är låga och det är enkelt att få lån tenderar ekonomiska bubblor att skapas till följd av att allt detta nya kapital måste placeras någonstans. Too much money chasing fewer goods.