Vad är den osynliga handen?

Det är en metafor av ekonomen Adam Smith som förklarar hur utbud kommer stiga för att matcha efterfrågan, som resultat av att individer agerar i sitt eget intresse.

Kort sagt: Marknadsaktörer kommer naturligt leta sig till den mest effektiva användningen av sina resurser, eller uttryckt annorlunda: de kommer söka Arbitragemöjligheter.

Den osynliga handen (individer som agerar i sitt eget intresse) brukar ställas i kontrast med centralstyrning från regeringen och påtvingande lagstiftning för privatkonsumption eller företagande.

Den osynliga handen är ett av de mest fundamentala koncepten inom ekonomiskt tänkande och blev känd i samband med att Adam Smiths bok Wealth of Nations spriddes i västvärlden under 1900-talet.

Om den osynliga handen är korrekt innebär det att:

• Individer vet vad som är bäst för dem
• Marknaden är för komplex för regeringen att styra
• Utbud kommer matcha efterfrågan

Problematik med den osynliga handen

Det finns två återkommande problem i tolkningen av den osynliga handen:

1. Individer vet inte alltid vad som är bäst för dem. Om de gjorde det, skulle inte droger, hasardspel, TV-spel och skräpmat vara så stora industrier.
2. Den klassiska ekonomiska definitionen av “individer som agerar i sitt eget bästa intresse” brukar ofta förenklas till att “människor är rationella och söker att maximera vinst”. Även känt som Rational Agent Theory, vilket sedan länge är motbevisat av Evolutionär Psykologi.

För att summera: Människan är till största del irrationell, men att agera i sitt eget intresse är en stor del av det; vilket den osynliga handen utgår från.

Stämmer verkligen teorin om den osynliga handen?

I stort sätt, ja. Särskilt när det kommer till ekonomisk planering på nationell nivå.

Men det är viktigt att förstå det historiska perspektivet.

Centralstyrning och prohibitiv lagstiftning fungerade mycket bra under perioden 1600-1950, givet att det fanns en filosofkung på plats.

Det första och bästa exemplet är Fredrik den Stores regim i Preussen. Preussen var först med att införa noggrann folkbokföring och tydlig administration över alla invånare, under en tid då andra länders regeringar hade svårt att organisera sitt folk. I det stora hela var det detta som ledde till att Preussen blev Europas stormakt, men det gick kanske lite för långt när kvinnor tvingades lämna in punktlig bokföring över sin menstruation (för att staten skulle kunna hålla koll på hur många fruktsamma kvinnor som existerade inom riket).

(Fredrik den Store var tveklöst den mest framgångsrike centralplaneraren)

Ett annat exempel är Napoleons gruppering av alla Frankrikes kommuner under ny administration och ett enhetligt skolsystem (inspirerat av Fredrik den Store). Detta funkade oerhört bra. Tyvärr införde Napoleon även protektionistiska lagar och försökte styra ekonomin, men misslyckades, vilket till stor del bidrog till att han förlorade den ekonomiska krigsföringen mot England (som lät den osynliga handen styra).

Ett tredje exempel är Otto von Bismarcks förening av Tyskland under en enhetlig regim. Detta ledde bland annat till skapandet av det “moderna” pensionssystemet för alla arbetare, vilket var en otroligt värdefull innovation på den tiden. PPM-systemet vi har i Sverige härstammar från Bismarcks ursprungliga koncept.

Så: Den osynliga handen stämmer bra när marknaden är för komplex för en eller ett fåtal briljanta människor att kontrollera, vilket varit fallet sedan 1950 och framåt. Centralplanering är en katastrofal policy i en global, internetbaserad ekonomi.

Det följer ett mönster av Centralisering vs Decentralisering. Centralisering fungerar bra när det är för mycket kaos och avsaknad av regler för att skapa en stark ekonomi (som Alexander Hamilton noterade under USAs första årtionden efter det revolutionära kriget). Decentralisering fungerar bra när det finns tydliga, rättvisa regler för hur marknadsaktörer ska agera.

Den stora skillnaden från 1950 och framåt är framstegen inom kommunikation, vilket gjort det lättare och billigare för marknadsaktörer att komma överens. Från tidningar, till radion, TVn, Internet och nu smartphones. Det är inte längre effektivt med centralplanering då både administration och handel mer effektivt kan organiseras på decentraliserat sätt, genom att den osynliga handen har sin gång och marknadsaktörer själva får komma överens om vad de är villiga att betala för.